Jag försöker sätta mig in i USA:s presidentval lite mer på allvar nu när racet är igång. Det är spännande på många nivåer. Jag måste tyvärr erkänna att den dramaturgiska aspekten fascinerar mig lite mer än den politiska. Men sådan är jag. Hur som helst så tycker jag verkligen om Michelle Obama. Hon har klass och stil och känns överhuvudtaget som en intelligent person, och inte bara en vackert klädd fånleende president-sidekick. Om Obama vinner så skulle det vara väldigt roligt att se vad hon tar sig för som first lady.
Är det bara jag som tycker att Sarah Palin på något sätt ser lite ut som en seriemördare?
På tal om det, så har jag tagit upp min seriemördar-hobbyforskning igen. Just nu håller jag på med Charles Manson. Han klassas väl egentligen inte som seriemördare, men det är strunt samma för han är egentligen en extremt ointressant figur och det är häpnadsväckande hur lite substans det finns i den myt om sig själv som han har lyckats skapa. Det förargar mig nästan att det inte finns mer att hämta där. Bara en manipulativ, barnslig galning som har fastnat i tiden och i sig själv.
Det som däremot är väldigt intressant, är kvinnorna i Mansonfamiljen och hur de tänkte och agerade, och vad morden betydde för den tidseran och det amerikanska samhället som det var då. Och vad en destruktiv gruppdynamik kan göra med människor.
Okej, nu är det alldeles för uppenbart att jag bara svamlar på här för att skjuta upp städningen. Dags att ta sig i kragen.
Men kolla på dem, Manson-tjejerna. Mördarna. Visst är det en obehaglig bild? Det borde absolut inte vara otäckare bara för att de var vackra. Men det är det, på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar