måndag

Jag har en stalker. En buss-stalker. Han går mig på nerverna och jag har börjat planera mina dagar efter hur jag ska kunna undvika honom. Dagens plan var att hälsa på mamma efter jobbet och ta tåget hem i stället. Så det gjorde jag, och det var jättetrevligt. Jag fick mat och kaffe och allting. Lilla mamma, hon blir så glad när man kommer och hälsar på. Jag förstår inte riktigt varför, jag menar, jag är inte särskilt spännande att ha på besök.

Jag fick lite dåligt samvete över att jag alltid blir så väl omhändertagen där så jag erbjöd mig att gå ut med Kasper. Det var kul! Han skuttade omkring som en galning och ryckte i kopplet och försökte springa in i butiker och hoppa på folk och hälsa på andra hundar, och jag hade fullt upp med att se till så att han inte drog kopplet ur händerna på mig. Men han tröttnade på att busa ganska snabbt och sedan var det en härlig promenad med en lydig och snäll hund vid min sida. Åh, vad han är gullig.

Det roliga är att han är otroligt fäst vid mig fast han kanske egentligen inte borde vara det, så himla ofta träffas vi inte. Men det kanske är för att jag var med och hämtade honom som valp och fanns där ganska mycket när han var liten... Det känns fint i alla fall, att han blir så glad när jag kommer dit.

Nu ska jag sortera tvätt. Eller diska. Eller damma. Jag vet inte vilket jag ska börja med... Det spelar nog ingen roll, egentligen. Allt måste göras.