shut up, I'm talking

Tog en senare buss än planerat idag och vem står där om inte min buss-stalker. Hur är det ens möjligt? Jag börjar tro att han har opererat in något slags spårningschip i mitt öra.

Fast ärligt talat ser han inte ut som en person som har råd med sådan avancerad teknologi. Jag menar, han åker kollektivt för guds skull.

Anyway. Det var en påfrestande eftermiddag på jobbet och värre lär det bli imorgon. På torsdag kommer något slags tidning och ska göra ett reportage/artikel/notis (jag misstänker det senare) om företaget, så hela morgondagen måste ägnas åt att få allting fint och presentabelt. Vilket innebär att jag måste plocka bort alla mina arga (men skitroliga) lappar som jag har strösslat väggarna med, inklusive den kickass-snygga bilden på mig med texten Malin ser dig. Alltid. som sitter på skåpet över diskbänken i köket.

Och eventuellt gömma min och Bellans maskot Todd, som är en legogubbe i röda snickarbyxor och som sitter under datorskärmen och inte gör någon nytta alls men som man ändå blir lite glad av.

Som om det inte var nog med allt detta, så tvättar jag idag. Men Henrik är hemma för en gångs skull, så jag kan inte riktigt vara på dåligt humör hur jag än försöker...