Nu har jag varit världens coolaste fru i lite mer än tre månader och det har inte blivit tråkigt ännu. Innan jag gifte mig hade jag någon konstig liten skräck att jag skulle förvandlas till en helt annan person efteråt. På samma sätt som jag har en vag och mycket, mycket löjlig idé om att man börjar ha knänylonstrumpor, intressera sig ohälsosamt mycket för krukväxter och lyssna på dansband i samma ögonblick som man blir pensionär. Men det är så klart inte sant. Man är den man är. Och jag är fantastisk. Tur att Henrik förstår det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar