Hurra!

Titta vad jag fick av Henrik i födelsedagspresent! My booky wook! Åh, vad jag är glad! Jag kan inte låta bli att gå och tjuvläsa i den hela tiden, fast jag har så mycket att göra. Jag älskar den redan. Det här är den briljantaste födelsedagspresenten jag har fått på flera år, tror jag. Henrik är så bra på presenter. Han borde jobba som personal shopper åt folk som letar presenter och julklappar.

Det ska bli roligt med party imorgon. Jag gör mitt bästa för att inte bli så där jobbigt manisk som jag brukar bli inför fester. Jag kommer helt enkelt chansa på att mina vänner tycker om mig precis lika mycket även om jag inte ligger på knä hela natten och polerar golvlisterna med en bomullspinne. Att de inte kommer att lämna huset i protest för att porslinet på hyllorna i köket inte är så prydligt staplat som jag egentligen skulle vilja ha det. Och att de inte kommer att prata bakom min rygg om hur lat jag är som inte orkade laga den gigantiska och snygga plockmatsbuffé som jag hade planerat, utan bara bjuder på en massa snacks som man häller upp direkt ut påsen.

För jag är faktiskt trött och lite deppig, om sanningen ska fram. Inte av någon särskild anledning alls så vitt jag vet. Känner mig bara en aning ensam (skitlöjligt, för det är så långt ifrån sanningen man kan komma) och less på att jag inte riktigt lyckas leva upp till alla mål jag sätter upp för mig själv. Vilket så klart är ett direkt resultat av att de målen var omöjliga att uppnå redan när de föddes i min ytliga, snobbiga, prestationshetsande hjärna och om jag hade varit hälften så förlåtande i min inställning till mina egna brister och fel som jag är till andras, så skulle de upphöra att finnas i denna sekund och jag skulle övergå till att vara en lycklig, harmonisk människa.

Men så är icke fallet. Så jag snubblar vidare i min neurotiska tillvaro och försöker göra det bästa av situationen så länge. Ni vet, tills den där magiska morgonen vi alla väntar på då man vaknar upp och plötsligt inser att livet är underbart och att man älskar sig själv och sina medmänniskor och att varje ny dag är en möjlighet att utvecklas och upptäcka nya härliga aspekter av sin redan fantastiska existens.

Den kommer, people. Ge det lite tid.

Nu måste jag gå, för katterna satte på musik på övervåningen på lite för hög volym så här dags. (Not even kidding. Det här huset är en egen bisarr liten värld.)