Trattskallen Tasha utförde nyss ett avancerat steppnummer i sin jakt på en fluga i fönstret som resulterade i att allting på fönsterbrädan åkte i golvet och det lät PANG och KRASCH. Dumma lilla idiotkatt. Det är tur för henne att hon är så söt. Annars hade jag kastat henne i soptunnan för längesen.
(Kidding. Ta det lugnt.)
Henrik kände på min panna och påstår att jag har feber, men det går jag inte med på faktiskt. Jag har viktigare saker för mig. Så jag ignorerar det. Feber är ändå bara för veklingar.
Nu hoppade Tasha upp i fönstret igen så jag fångade flugan och släppte ut den. Bra karma indeed. Jag ligger på plus, tror jag. Kanske minus för snigeln jag tror att jag trampade på igår när jag var ute och sprang, fast det var ju faktiskt inte meningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar