min present

Någonstans i huset ligger födelsedagspresenten som Henrik har köpt till mig. Om jag är snäll och duktig så ska jag få den ikväll, sa han. Jag försöker vara snäll och duktig men det är inte lätt, för nu är han på gymmet och jag skulle hur lätt som helst kunna leta upp presenten och öppna den eller åtminstone klämma lite på den. Det är inte snällt och duktigt alls. Jag måste uppbåda all min viljestyrka för att låta bli, för jag är så nyfiken att jag nästan kräks.

Det är sjukligt alltså. Jag undrar om det finns någon psykologisk term för det här problemet. Jag kan inte hantera hemligheter och överraskningar.

Usch, det är nog bäst att jag sysselsätter mig med något annat så länge. Som tur är har jag en massa rolig städning som måste göras.

Later...