things will happen while they can

I ett anfall av tacksamhet mot min mp3-spelare för att den inte svikit mig och försvunnit sitter jag och laddar den med lite ny musik.

Dagen har inte varit så spännande. Gick med Henrik till Coop utanför stan för att panikköpa ett nytt tangentbord, eftersom katterna roat sig inatt med att hälla vatten över hans gamla. Det var en regnig och trist promenad som varade i ungefär tre år, och Henrik blev nog lite sur över att jag inte ville stanna och äta på McDonalds. Vi gick och smågnabbades hela vägen och jag insåg att nu är vi verkligen gifta på riktigt. Men det är helt okej. Det blir mer avslappnat att bråka när man är gift. Man vet att det inte är något farligt och att man alltid blir sams till slut. (Utom de som går och skiljer sig förstås, men sånt sysslar vi liksom inte med.)

Och mycket riktigt, nu är vi sams och allt är bra. En extremt lugn kväll. Henrik pysslar med sitt musikarkiv och jag, som sagt, med min mp3-spelare. Har dessutom en tung, spinnande degklump till katt (Esther) parkerad i mitt knä och hon verkar inte ha några planer på att flytta sig inom den närmaste framtiden. Så jag kommer nog att sitta kvar här.

Fredagskvällen igår var inte heller särskilt händelserik, förresten. Jag var ensam hemma så jag passade på att spela hög musik och titta på skräp-tv i fula myskläder. Pratade i telefon med Sven och uppdaterade mig lite om vad som händer on the west coast, och sen MSN:ade jag med folk och tittade på Futurama en stund innan läggdags. Ingen glamorös kväll alls, men trevlig. Precis som ikväll.