and after all

Mer förvirrad än någonsin nu. Eller också inte alls. Jag vet inte. Så det första jag skrev stämmer nog bra.

Jag rasar verkligen samman. Saker jag trodde var glömda kommer tillbaka och sätter sina vidriga klor i min rygg och drar mig neråt. Jag ifrågasätter allting, från mitt omdöme till min rätt att överhuvudtaget existera. Läser Öijer och Baudelaire och tänker svarta avgrundstankar. Försöker se ljuset men det är utom räckhåll.

Enda fördelen jag har, som jag ser det, är att jag har varit på det här fucking jävla stället förut och hittat ut. Det ska jag göra igen.

Idag blir det kalas för världens vackraste lilla mamma som fyller år. Ser fram emot det.