don't want no drama

Yyyyyyyl!!!

Vilken dag!!!

Erbjöd mig i ett svagt ögonblick att hämta och ta med mig Kasperhunden till jobbet idag. Blev lovad skjuts av pappa mot att jag ställde upp; smidigt, enkelt och lätt. Bara att hoppa av tåget, gå hem till mamma, koppla hundskrället och åka bil till jobbet.

Så, vacklande av sömnbrist tog jag mig bort till mammas hus och möttes av en vilt skuttande överlycklig hund som genast började förstöra mina kläder på alla möjliga uppfinningsrika sätt. Jag sträckte ut mig på soffan i väntan på att pappa skulle dyka upp, och då kom Kasper springande med ett geggigt, äckligt tuggben och placerade det i mitt ansikte. Sen grävde han ut allt innehåll i min väska. Sen klättrade han upp på min mage och somnade där som en liten hösäck.

Tiden gick och jag började undra var pappa höll hus, så jag ringde honom på mobilen. Det visade sig att han hade glömt bort alltihopa och befann sig i en helt annan stad. Jag svor lite halvhjärtat åt honom, och sen bestämde jag mig för att ta bussen i stället. Så jag kopplade Kasper och vi traskade iväg. Det blåste helt galet mycket och Kasper dampade som fan när löven blåste upp på honom. Den korta promenaden tog tre gånger så lång tid som annars och när vi kom till stationen såg jag bussen köra iväg... Vid det här laget var jag ca en och en halv timme försenad till jobbet. Jag ringde för att än en gång meddela den uppskjutna tiden för min ankomst, och sen släpade jag ut Kasper på en promenad i väntan på nästa buss. När den väl kom, blev det en mycket plågsam resa med en hoppande, pipande, hysteriskt glad hund som försökte hälsa på alla andra på bussen. När vi hoppat av och gick sista biten till jobbet, sa jag jag hatar verkligen hundar högt till Kasper och fick en chockerad blick från en tant som råkade höra.

Det här var bara en av många saker som gått snett denna underbara torsdag, men jag har inte tid att skriva mer. Hoppas bara att alla andra har det bättre än mig idag. Puss på er.