Vilket fiasko.
Grävde fram min stora julpyntlåda bara för att upptäcka att den bara innehöll misfit-julpynt som jag rensat bort förra året. Lådan med det fina pyntet måste ha hamnat i förrådet på vinden.
Lådan jag öppnade innehöll följande: En gigantisk röd ljusstake. En stor, fugly julgris i halm. En smutsig miniatyrjulgran med fjädrar i stället för barr. En tjock plasttomte med texten GOD JUL på magen i illgröna bokstäver. Samt en ask billiga, smaklösa IKEA-julgranskulor att hänga i en gran som jag inte ens har än.
Det är inte okej.
Så jag begav mig till förrådet för att hämta det riktiga julpyntet. Det är inte så okomplicerat som man kan tro. Vårt förråd ligger på vinden i fyravåningshuset bakom vårt hus. Och innan man kommer dit måste man gå ner för en trappa, korsa gården, gå upp för en trappa, sen en massa trappor till innan man kommer till själva vindstrappan som är en två decimeter bred, murken trätrappa som låter som om den ska rasa ihop när som helst. (Mm, det var jätteroligt att bära upp möbler dit när vi flyttade in.)
Och inte nog med alla dessa trappor. Vinden är typ det läskigaste stället jag har sett i verkligheten. Mörkt och kusligt med bara en ynklig liten lampa. Taket är skyhögt och där hänger en massa gamla dörrar och stegar och bjälkar så långt ögat kan nå. Det står en gungstol i ett hörn där man bara väntar sig att någon otäck gammal zombietant ska sitta och gunga när man kommer upp. Och dessutom - det värsta av allt - så har ett mord begåtts i det huset. Not kidding. (Okej, det var längesen, men ändå.)
Så det var inte helt lätt för mig - som den masochistiskt skräckfilmstittande fegis jag är - att gå upp dit nu när det är mörkt och allt. Men jag gjorde det ändå. Pilade med bankande hjärta fram till vårt förråd för att slita åt mig pyntet och dra the hell outtathere innan ett spöke hann sätta klorna i mig. Bara för att upptäcka att jag hade fel nyckel. Då ville jag faktiskt gråta.
Fick rusa därifrån utan så mycket som en jävla tomte i handen. Och nu vågar jag inte gå tillbaka upp med rätt nyckel. Det krävdes liksom allt mitt mod för att gå dit en gång. Nu har jag hunnit få så många kusliga visioner i huvudet att jag inte fixar att göra det igen. Har tyvärr en känsla av att Henrik inte kommer att erbjuda någon hjälp, heller....
Gahhh. Nu struntar jag i det här. Julen är för losers ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar