Känner mig febrig, trött, nere, irriterad, svag, frusen och hopplös. Det här livet. Så snabbt det kan svänga.
Kanske är jag sjuk och kanske är det något betydligt större fel på mig som gör att jag har den här känslan av att vara så fruktansvärt betydelselös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag lååånade din thunder litegrann bara:(:(
Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser.
Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
(hoppades att du skulle förlåta mig nu när du ser hur omtänksam jag är som letar upp fina låttexter till dig (A) Sista stycket älskar jag förresten:) )
Skicka en kommentar