london baby

Så... jag drar till London och slickar mina sår istället. Jag tänker att det kan man ju göra lika bra där som här. Och julshoppa lite så klart.

Det känns som en bra plan för att samla ihop mig igen och rikta om all den här energin som just nu går till att vara ledsen.

En fin komplimang har jag fått idag - I can tell you've been crying, but your eyes are like sooo beautiful - av en löjligt snygg, backpackande snorvalp på tågstationen som lånade min mobil.

Mycket vill jag säga just nu men har inte ord och inte tid. Jag älskar min knäppa familj, måste jag i alla fall skriva. De är inte kloka nånstans. Men så bra.

Nu måste jag jobba lite.