Så, Control var riktigt, riktigt bra och fick mig att känna alla möjliga känslor. Både fina och jobbiga. Jag har lyssnat på Joy Division förut way back men aldrig riktigt greppat musiken helt och hållet men jag kommer definitivt att ge den en ny chans nu. Åh vilken underbar film. Plågsamt vacker.
En annan sak som är plågsam är att klockan har en förmåga att bli alldeles för mycket alldeles för snabbt. Vad är detta? Det känns inte som om jag hinner med lika mycket nu som jag gjorde bara för ett par månader sedan. Jag känner för att vara rebellisk och gå och lägga mig med sminket kvar och allt, men så oduktig kan jag faktiskt inte vara.
För tillfället så är jag låst i en konstig känsla som jag knappt kan förklara. Det är som att gå på lina utan skyddsnät. Fallet är nära hela tiden och det skulle räcka med minsta känslomässiga knuff för att jag ska göra mig riktigt illa. Jag vet att det är dumt. Allt är bra.
Allt är bra.
Allt är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar