lördag, november 22, 2008

then you wake up and remember that you can't forget



Ensam, tillsammans, ensam. Det är glittrande kallt ute nu. Klickar bort ett samtal på mobilen. So sorry, jag orkar inte nu. Tusen saker jag borde göra, så lite jag gör.

Jag måste lära mig att inte tänka någonting och sedan säga precis tvärtom. Jag måste lära mig how the hell man uttrycker sina känslor och står för dem. I stället för att bara hålla allting på plats. Är inte livet lite för kort för att göra så?

Man kan känna saker utan att få lika mycket tillbaka som det man sänder ut. Varför skulle det vara så farligt? Vad är man rädd för?

Allt mitt snack om att leva med stil och integritet. Det kanske är upp till bevis nu.

Jag vet att du inte förstår. Inte jag heller. Man måste inte alltid göra det, tror jag.

1 kommentar:

Anonym sa...

oh baby. vi får nog prata big time när jag kommer hem <3