closing time

Så det har inte gått bra med min garderobstädning. Just när jag skulle sätta igång (det är sant, jag skulle verkligen det!) så kom Henrik inklampande i sovrummet och skulle sova. Klockan var inte ens åtta! Men han behöver förmodligen den extra sömnen, så sent som han brukar vara uppe annars. Kunde ju inte gärna fixa garderoben då. Så jag har låtit honom sova och tassat runt här tyst som en mus för att inte väcka honom. Snällt och omtänksamt av mig, right?

Men det innebär helt klart ett problem. Nu kommer jag att få göra det imorgon i stället och jag har redan så mycket annat jag måste fixa innan lördag, då vi ska ha både födelsedagsfika med mina svärföräldrar och svägerska med familj, och senare på kvällen party. What the eff. Varför blir det alltid så här? (Nej, jag vill inte ha något svar på den frågan. Jag vet att jag helt saknar framförhållning. Men jag tycker att det är ett fult, fult ord och jag befattar mig inte med det.)

Coco har skaffat nytt mobilabonnemang som gör att hon ringer gratis till mig, och detta firar hon med att ringa typ en gång i halvtimmen. Inte för att det gör något alls. Vi har jättemycket att prata om som vanligt. Hon är så rolig för hon står alltid, undantagslöst och av hela sitt hjärta på min sida i allt. I hennes ögon kan jag inte göra något fel. Det är alltid alla andra som är idioter. Visst, det blir inte direkt några nyanserade diskussioner. Men det är så underbart att ha människor i sitt liv som ser en på det sättet. Man behöver det ibland.

Nu måste jag sova om jag ska fixa morgondagen. Koffein och desperation, är den magiska trollformeln som kommer att rädda mig som vanligt. Gnite alles.