material girl

Det är något allvarligt fel på mig.

Jag kom hem med lite nyinköpta prylar, smink och sånt, och insåg att jag inte hade någonstans att lägga dem. Bokstavligen. Jag har proppat alla förvaringsutrymmen så fulla med vad mamma skulle kalla "krimskrams" att det inte går in en enda sak till. Askar, skrin, smycken, smink, borstar, parfymflaskor, organzapåsar, pudervippor, doftpåsar, lotions och cremer... allt. Mitt sovrum ser ut som en (väldigt rörig) butik.

Så jag började rensa ut bland sakerna, som en galning. Jag har fyllt två stora påsar med saker som ska kastas och jag är inte ens klar ännu. Det skär i hjärtat, men jag kan ju för fan inte leva så här. Inte konstigt att jorden ser ut som den gör med människor som jag, som överkonsumerar så hejdlöst. Har samlat en hög med saker som jag inte vill kasta bort, som jag tänkte erbjuda mina vänner att gå igenom och ta vad de vill ha. Sen får det vara nog med det här idiotiska shoppandet. Jag använder ju inte ens allt jag köper och jag sparar saker som jag vet att jag aldrig kommer att använda bara för att de är fina. Det är inte okej.

Men det är inte heller riktigt bra att jag drog igång det här projektet just nu, för all den städning jag hade tänkt utföra har fått stå tillbaka och nu är det kaos här. Henrik bara skakar på huvudet åt mig och tycker att jag är dum. Och det har han nog rätt i.

Åhhh.

---------------------------

Update: Jag vill så väl men det blir så fel, sa jag till Henrik.

Jag vet. Story of your life, svarade han.

Och där sa han faktiskt något väldigt sant och träffande, som jag definitivt måste fundera mer över en annan dag.