a pointless point of view

I decided long ago never to walk in anyone's shadow

Ibland, när jag verkligen behöver ta mig samman, så brukar det hjälpa att låtsas att jag är någon annan. Någon med värdighet och stil, typ Juliette Binoche. Det är min förhoppning att jag en dag kommer att upptäcka att det räcker med att vara mig själv. Inte riktigt där än...

På tal om värdighet och stil - eller snarare brist på sådan - så MSN:ar jag just nu med Henrik, som sitter och dricker rom tillsammans med Sven. I bara överkroppar. I mina svärföräldrars källare.

Två av många classy män i mitt liv.