Började morgonen idag med ett slut. Idag var mitt sista besök hos min terapeut. Ever. Förhoppningsvis. Jag har gått i terapi sedan cirka 1 200 år före kristus. Så känns det i alla fall. Men i själva verket rör det sig kanske om fem år, totalt. Det är ändå ganska länge.
(Man kan ju tycka att en person som konstant pratar om sig själv, som jag gör, inte borde ha så mycket behov av att gå i terapi och prata ännu mer om sig själv. Men min egocentrism har inte vetat av några sådana gränser.)
(Det heter egocentrism. Google it, bitch.)
Det kändes lite konstigt men inte alltför sorgligt. Jag fick höra några riktigt fina saker om mig själv som jag faktiskt lyckades ta in, och några goda råd på vägen. Och jag fick en riktigt varm kram. I receptionen klippte de sönder mitt högkostnadskort. Sen steg jag ut därifrån i den gråkalla luften och tänkte att jaha, så var det med den saken.
Och sen gick jag vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar