I need you to spin something for me

Det är löjligt sent och jag smyger runt här i mörkret och försöker lokalisera ett konstigt ljud som har hörts utanför en stund. Fast det är förmodligen inget annat än grannarna doing the nasty naughty med öppet fönster som vanligt.

Utesluter dock inte möjligheten att det är en galen seriemördare som tassar runt därute och fantiserar om hur han ska stycka min kropp och sprida ut den i en stjärnformation över hela södra Sverige, så jag har lagt en kniv på nattduksbordet att försvara mig med om det skulle behövas.

Jesus christ, det är bäst att Henrik kommer hem snart. Mitt psyke fixar inte ensamheten. Jag dricker för mycket, röker för mycket och katterna löper amok. De har noll respekt för mig och det hjälper inte ens att skrika Vänta ni bara tills husse kommer hem!. Känner mig som en vansinnig white trash-morsa här. Inte helt olärorikt ur ett socialantroplogiskt perspektiv.

Jag har mycket tid nu att ägna åt att grubbla över meningslösa saker. Som orättvisan i att en del människor har perfekt hy av naturen, medan jag måste slita för att hålla min på en någorlunda acceptabel nivå av snygghet. För att inte tala om mitt hår. Goodlordie vad bortskämt mitt hår är! Om den där seriemördaren verkligen dyker upp så ska jag definitivt tipsa honom om att behålla mitt huvud som trofé. Maken till välvårdad skalle får man fan leta efter.

...och nu gick det här inlägget från urspårat till rent makabert. Det tar jag som ett tecken på att det är dags att sluta. Nu ska jag och min kniv sova. Med ett öga öppet. Gnatts.