ledsen

Fan, fan, fan vilken dag.

Satt i skolan och försökte ignorera ett försök till världsrekord i idioti en pågående diskussion mellan mina kära klasskamrater genom att smygplugga och skriva inlämningsuppgifter, samtidigt som jag försökte ge sken av att följa med i allt som sades och dessutom vara intresserad av de verbala spyor som sprutade som kaskader över hela salen. (Gud vad äckligt skrivet av mig, jag har lust att radera det men jag orkar inte hitta på något annat.)

Anyhoo, just när mitt humör nått en kritisk punkt där jag faktiskt började känna en viss förståelse för kids som går bananas med skjutvapen i skolan, fick jag besked via sms att Henrik befann sig på akuten. Jag skulle egentligen ha stannat kvar och pluggat i biblioteket, men rusade så klart hem i stället. Bara för att upptäcka att jag var utelåst. Har inte glömt nyckeln hemma på evigheter men självklart, just idag gjorde jag det. Stod där ledsen, kall, blöt och orolig och ringde runt och skrek på folk som absolut inte förtjänade det i ren frustration.

Sen fick jag komma hem till värmen hos Sara och då kändes det lite bättre. Fick låna en varm mysig tröja och en cool mössa också. Ringde till sjukhuset för att ta reda på vilken avdelning Henrik befann sig, möttes av total förvirring i andra änden av luren, svor lite, gick med Sara och Alex och käkade, och sen tog jag en taxi till sjukhuset. Där det skulle visa sig att ingen administrativ personal riktigt visste var Henrik fanns eller att han fanns överhuvudtaget. Jag tänkte inte stå där och vänta så jag smet in genom en dörr som öppnades och letade upp första bästa sjuksköterska som såg vettig ut och frågade henne. På tre sekunder ledde hon mig till rätt avdelning och rum. Hah.

Sen höll jag Henrik sällskap i några tråkiga timmar, stackars älsklingen min så ont han har, och sen trodde jag att han skulle få komma hem men icke. Han är skickad till stora stygga lasarettet i en annan stad och kanske ska opereras i morgon. Vet inte så mycket alls nu, mer än att det inte är så himla farligt och att allt sannolikt kommer att bli bra, men... baby, I'm the worrying kind. Känner mig helt slut efter den här dagen och ledsen över att det händer såna här saker hela tiden. Detta skulle ju bli en trevlig myshelg.