Mår inget vidare. Tar mig igenom dagarna genom att inte tänka på mina problem (förnekelse, kallas sånt) men ibland rasar de ner i skallen på mig som en säck tegelstenar och knockar mig helt. Som nu ikväll. Herregud, jag ser inga utvägar längre. Hur ska detta gå?
Vet inte. Jobbigt bara. Imorgon kommer jag att ha trängt undan det här igen, men frågan är hur länge man kan gå och leva i ovisshet om framtiden utan att bli knäpp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar