Det är faktiskt inte alltid en njutning att vara klassens enfant terrible. Bara nästan alltid. Men idag öppnade jag munnen fler gånger än jag egentligen hade lust med, och jag vet inte riktigt varför. Det irriterar mig så mycket när felaktiga påståenden får stå oemotsagda, men samtidigt är det knappast min skyldighet att alltid rätta till dem. Måste vara lite restriktiv med min energi i dessa tider.Att plugga etik är för övrigt ingen hälsosam sysselsättning för människor som jag. Min syn på vad som är rätt och fel skiljer sig så mycket från alla andras och det blir jag konstant påmind om. Jag är inte snäll. Och det säger jag inte för att få höra att jooo, men du är visst snäll. Nej, det är jag inte. Jag är snäll mot mig själv, mot människor jag tycker om och i viss mån mot främlingar som jag tror förtjänar det. (Och kanske viktigast av allt: mot människor jag har ansvar för.) Det är störande att jag förväntas vara så förbannat altruistisk när det egentligen knappt är någon annan som är det heller, utan skillnaden bara är att jag kan stå för att jag är en ganska egoistisk person som sällan gör något för andra om jag inte har något att vinna på det själv.
Så här känner jag idag, kanske är det annorlunda imorgon eller nästa vecka. Det är klart att jag är cynisk och bitter idag. Det är Black Tuesday, ffs.
Nu ska jag gå och sova i en timme eller något, och sen ska jag vakna och vara glad igen. Pigg och fräsch. Yes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar