you always wanted too much

Vaknade med feber och halsont i morse. Jag vet inte om jag har blivit härdad av vinterkräksjukan, för det kändes inte lika jobbigt som det brukar göra att få en förkylning. Men helt klart tillräckligt för att motivera en sjukdag. Har ägnat den åt att plugga för att döva mitt dåliga samvete, som jag alltid får när jag är hemma från jobb eller skola oavsett om det är befogat eller inte...

Nu är jag i alla fall sjukt trött på pluggandet och funderar på att lägga ner och räkna med att det räcker. Det funkar inte ens att sätta kirurgtejp på näsan och i pannan. En konstig liten fetisch vana jag har, som faktiskt hjälper mig att fokusera. Men det inte ens det hjälper nu, så det får faktiskt vara nog.

Alla Hjärtans Dag närmar sig med stormsteg och för första gången på många år ska vi faktiskt göra något riktigt romantiskt och trevligt den dagen. Vi brukar ha otur med allahjärtansdagarna så de har aldrig blivit särskilt minnesvärda. Men nu ska vi till Malmö och gå på musikal och bo på Plaza och ha det jättemysigt. Resan är en bröllopspresent från några av mina vänner och det var en riktigt bra och genomtänkt present måste jag säga... vi är alldeles för dåliga på att planera saker och ting, jag och min äkta hälft, så det är underbart att någon annan har gjort upp planer åt oss som det bara är att följa!

Nu ska jag strax ta en dusch och sen skumma igenom mina anteckningar inför morgondagen innan jag lägger mig. Kram på er alla och en extra stor kram till stackars Bellan som också är förkyld men i betydligt sämre skick än jag. Krya på dig!

Natti!