abnormally attracted to sin

Sannolikhet att lyckas på provet i morgon: 35%. Självkänsla och tilltro till egna intellektet: extremt låg.

Men men, man kan inte vara på topp jämt heller. Jag har gjort mitt bästa i alla fall. Jobbar fortfarande på att hitta nya inlärningsmetoder som biter på min överkomplicerade hjärna. Det visuella är viktigt för mig, och att förstå saker i grunden. Så jag ritar upp bilder och använder former och färger för att komma ihåg och associera. Jag är i själva verket inget annat än ett förvuxet dagisbarn när jag tänker efter...

Det är så mycket som händer nu som jag inte känner att jag kan skriva om. Det är för dumt och krångligt. En livskris som totalt saknar passion och gnista och som inte leder någonstans utom längre ner i spiralen. Jag är inte van vid det. Jag brukar alltid hitta en väg upp, men inte nu. Känner mig ensam. Ingen kan hjälpa mig med det här och jag har ingen ork att hjälpa mig själv. Jag vet att det går över så småningom men herregud, hur länge orkar man hålla ut?

Sovdags i alla fall. Behöver några timmars sömn innan jag går och gör bort mig på provet. Sen ska jag hem och gråta en stund innan jag samlar ihop mig och fixar min uppsats.

Ja, jag är patetisk. Orkar inte bry mig om det heller faktiskt.

Godnatt bloggen.