my favourite game

Försöker plugga men det går inget vidare. Min mobil ringer och piper och jag blir lika glad varje gång över att få en ursäkt att ta en paus. Regnet vräker ner utanför men jag skulle ändå hellre gå ut på en promenad än att sitta här och vilja klösa ut ögonen på mig själv av tristess.

Den här veckan kommer att bli en prövning. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Fixar jag allt jag måste och dessutom lyckas göra det bra så kommer det att ge mig en egokick som varar länge. Men om inte... usch, det vill jag inte tänka på.

Det är så här jag måste leva nu har jag kommit fram till, för att orka hantera all ovisshet inför framtiden och den här känslan av att vara fast i en situation som jag inte vill vara i. Jag sätter upp små mål och utmaningar och tävlar med mig själv för att hålla mig fokuserad. Studierna, vikten, allt. Det är nog inte sunt i längden för jag känner mig aldrig riktigt avslappnad, men det är det enda som fungerar för tillfället.

Back to the books.