för slutet gör för ont i mig

När världen rasar samman kan man åtminstone välja hur man bygger upp den igen.

Jag ska göra den vacker.

Räknar ner dagarna och timmarna tills jag kommer härifrån. Jag vet att man inte kan fly från sina problem för alltid och att det är dumt av mig att tro att särskilt mycket kommer att förändras. Men London kommer att bli magiskt, för jag vet hur man får det att hända.

Lyckades slå nytt rekord i antal förstörda naglar igår, så nu har jag amputerat dem alla och jag känner mig inte som mig själv utan dem. Mina händer ser fula och tråkiga ut och fingrarna är liksom alldeles för korta. Usch.

Vi har haft vårt årliga julklappslotteri i släkten och dragit lott om vem alla ska köpa julklapp till. Jag fick mitt eget namn. Vilket hade varit helt okej med mig, för det hade varit typ hur enkelt som helst att köpa en julklapp till mig själv, men det är tydligen emot reglerna. Melina övertalade mig att byta lott med henne och då fick jag den absolut svåraste personen i hela släkten. Åhh, typiskt.

Jag har räknat ut att jag ska köpa 18 julklappar i år. Men om man får vara lite krass så blir det ändå en vinstaffär för mig, för jag kommer att få minst lika många tillbaka. ;-)

(Julkort däremot kommer jag inte att skicka i år heller, så ni som fortfarande envisas med att skicka till oss - sluta! Jag är fortfarande traumatiserad av hela bröllopstackkort-grejen, och kommer dessutom att få skriva och skicka ut flera miljoner företagsjulkort på jobbet. Det får räcka så.)

Förresten, så var det extremt roligt att för första gången få boka flygbiljetter som "mrs". Eftersom jag fortfarande inte har släppt min gamla vana att samla vuxenpoäng, så blev det där en total jackpot.

Funderar på att tillbringa helgen i sängen med en ask näsdukar (jepp, bölar fortfarande med jämna mellanrum) och maratontitta på film. Har börjat erkänna för mig själv att inget roligare kommer att dyka upp, och motstår impulsen att ringa alla svikare som flyr stan över helgen och skrika på dem att de ska stanna the fuck home och underhålla mig i stället. Sånt kan man inte kräva. Dessutom har jag börjat känna mig som ett elakt litet regnmoln som förföljer alla med min ledsenhet och hindrar dem från att vara glada och det vill jag ju verkligen inte. Så det är nog bäst för alla inblandade att jag bara ligger lågt nu.

Skriver mer senare. Hoppas alla har en fin dag so far!