nothing to lose and nothing to prove

If I had the chance
I'd ask the world to dance
And I'll be dancing with myself



Så enkelt det kan vara ibland. Hur pusselbitarna kan falla på plats. Ett samtal på mobilen och där kom ljuset tillbaka, bländande som en strålkastare. Åh tack. Tack tack tack. För orden du väljer och för att de går rakt in i mig. För att du ser det som är på riktigt. Jag mår så mycket bättre nu. Dina armar lyfter upp mig.

I'm back, bitches.

Och jag citerar mig själv i september:

Jag är så jävla bra att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag är så super-mega-awesome att jag borde tappas på flaska och säljas som mirakel-elixir. Jag är en fantastisk, sjukt smart och duktig människa och om det fanns någon rättvisa i världen skulle jag vara en drottning som satt i ett slott någonstans och styrde mänskligheten med mitt lillfinger.

Snygg är jag också. God damn.

Och menar varje ord. Du har så rätt. Nu skiter vi i allt det här och tråcklar dit en ny, färgsprakande ruta i lapptäcket som är det här livet. Come what fucking may. Jag ska dansa. Om inte med någon annan så med mig själv. Det har jag alltid gjort förut och det finns ingen anledning att sluta nu.