resentment rides high

Det är något riktigt, riktigt otäckt med hur människor kan förändras när de inte vill finnas kvar i ens liv längre. Som zombies. Det finns liksom ingenting kvar av vilken typ av närhet det nu var man delade. Och så är det förnekelsen av densamma. Som om det aldrig existerat. Hur historien skrivs om medan man står maktlös som ett ogiltigt vittne och bara ser det hända.

Men inte i min värld. Jag vet vad jag vet. Det finns fördelar med att bli äldre. Man lär sig att se skillnad på saker och ting.

Och det jag ser just nu är en situation jag faktiskt förtjänar. Inte smärtan, no sir. Men på längre sikt så tror jag att den här plötsliga utrensningen av oäkthet i mitt liv faktiskt kommer att vara mig till nytta. På så vis förtjänar jag detta. Jag vinner någonting.

Så kommer jag att se det från och med nu. Jag har nog inte gråtit färdigt. Men jag har inte skrattat färdigt heller. Långt ifrån.

Nu till trevligare saker. Den här bejben


...heter Ola (eller Oh la la om man så vill, haha) och honom ska jag få det stora nöjet att träffa och sova hos nästa vecka - vilket inte är mer än rätt eftersom han festivalcrashade här i somras och sannolikt nästa sommar också - och det ska bli så sjukt trevligt att jag knappt kan vänta. Sen ska jag förhoppningsvis få träffa Albert och min älskade Jay, som har numera bor i N.Y.C men som jättelyckligtvis kommer att vara i London nästa vecka och kommer att göra allt för att vi ska kunna ses. Säger han i alla fall, men det får jag väl lita på. Albert är lite seg och har inte svarat på mitt meddelande än men honom vill jag verkligen träffa, om jag så ska behöva ta mig till fucking Wimbledon och kicka in dörren.

Annat som hittills står på schemat är shopping (och shopping och shopping och shopping), mysfika på Crème de la Crêpe (kalorialarmet tjuter redan), party, julmarknad, och... nämnde jag shopping? Mm, vad nice det här ska bli. Precis vad jag behöver. Ska inte sitta här och gräva ner mig tillsammans med mina demoner. Jag ska träffa människor jag tycker om och leva. Det är ju faktiskt det jag gör bäst, tycker jag.

Nu ska jag gå ner i tvättstugan, glamouröst nog, och sen ska jag ta en dusch och gosa med världens underbaraste man. Please, notera att jag inte använder "gosa" som en löjlig eufemism för något annat snuskigt.

Inte för att vi inte ska göra sånt också. ;-)

Känns lite bättre allting nu. It's not right, but it's OK.

Gnite alles.