Dramajunkien (och pacifisten) i mig älskar att Obama vinner presidentvalet, även om det nu inte blev så väldigt dramatiskt. Hans tal ger mig gåshud, inte direkt för själva orden men för hans otroligt mäktiga karisma och kraftfullhet. Det är så få människor som har den där speciella utstrålningen. Intressant, det här.
Igår hade vi filmkväll hos Sara och såg El Orfanato - igen. Henrik och Alex var stencoola men jag och Sara blev tyvärr ganska rädda även om vi hade kaxat oss ganska mycket innan filmen började. Det blev inte bättre av att Saras lilla kattungeskrälle Gösta hoppade omkring och skrämdes. Hur man nu kan bli rädd för något så pyttelitet och gulligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar