oh, then you come down

Har den vanliga söndagsbluesen (därav låten ovan) men det blir så klart lite bättre av att ha fått hem Henrik igen. I något tilltufsat skick, men bättre än väntat. Han ska vara sjukskriven i två veckor och gissa vem som får den stora äran att pyssla om honom medan han inte kan lyfta och bära saker... yes, me. Men det är ett kärt besvär, eller vad det nu är man brukar säga. Med tanke på att jag skulle klippa av mig alla mina tår med en trubbig sax för den mannens skull så känns det relativt futtigt att tvätta, städa, handla och laga mat åt honom...

Har ägnat en inte helt ointressant stund åt att plugga och faktiskt hunnit göra alla uppgifter som jag hade planerat in för helgen på en enda kväll. Det känns bra.

Imorgon kommer mina föräldrar för att hälsa på sin stackars nyopererade svärson och fika. Det ska bli trevligt, för jag hinner faktiskt inte träffa dem särskilt ofta nu för tiden... Hade jag varit mindre som mig själv och mer som min mamma, så skulle jag ha slängt ihop en kaka nu att bjuda på imorgon. Men det kommer ju liksom inte att hända. Får köpa någonting imorgon på väg hem från skolan.

Nu ska jag gå och ge Henrik en puss i pannan. Får inte röra honom mer än så och det är ganska frustrerande.

Lejters.