homecoming

I morse när jag steg upp och vägde mig visade vågen att jag hade gått ner 8,5 kg över natten. Det var förstås en alldeles förtjusande tanke. Men ganska orealistisk. My mama didn't raise no fool, liksom. Jag flyttade vågen till sin vanliga plats på trägolvet som den hade glidit iväg en bit ifrån, och då betedde den sig normalt igen.

Jaja. -0,2 kg är inte illa det heller.

Igår tog jag mig i kragen och åkte hem till föräldrarna på besök. Eller ja, till pappa då, men mamma var där också. Plus hund och båda syskonen, varav den ena just kom hem från en resa och den andra var på väg ut på en. Det var lika kaotiskt som vanligt och jag kunde inte låta bli att dras med och bete mig som om jag aldrig hade flyttat hemifrån. Vi bråkade och skrek och kastade saker på varandra och kallade varandra för öknamn och sjöng med till "Så ska det låta" i falsk stämsång och tog adjö med kramar och kindpussar när jag skulle åka. Det var en nostalgisk och underhållande dag, men jag kan inte förneka att det är skönt att vara hemma i tystnaden igen. Mina öron behöver återhämta sig.